Ekwall totalsågar Allsvenskan: ”Liga för gycklare” – kräver mer av klubbarna

Fulla läktare, mäktiga tifon och en supporterkultur som sticker ut i Europa. Men sportsligt? Där menar Patrick Ekwall att Allsvenskan har hamnat rejält efter våra nordiska grannar. Nu riktar han hård kritik mot hela svensk klubblagsfotboll.

I en krönika på TVmatchen ifrågasätter Ekwall varför svenska klubbar accepterar utvecklingen – och varför framgången på läktarna inte också kan följas av bättre resultat ute i Europa.

Ekwalls stora sågning

Bakgrunden är de svenska klubbarnas resultat i Europaspelet.

Mjällby är Sveriges enda representant kvar i höstens europeiska turneringar. Samtidigt har både Norge och Danmark lyckats få betydligt fler klubbar vidare.

Ekwall pekar bland annat på att Norge har Bodø/Glimt och Viking i Champions League, Lillestrøm i Europa League och Brann i Conference League. Danmark har samtidigt fyra klubbar vidare i Conference League.

Skillnaden är enligt honom för stor för att längre kunna förklaras bort med otur.

Argument som svåra lottningar, spelarförsäljningar, vår–höst-säsong och konstgräs håller inte, menar Ekwall. Flera av samma förutsättningar finns även i Norge.

Han lyfter också fram några av årets svenska resultat.

IFK Göteborg fick kämpa för sitt avancemang mot estniskt motstånd. GAIS föll med hela 0–6 mot Nordsjälland och Hammarby lyckades inte göra mål på 180 minuter mot Raków.

Slutsatsen från Ekwall är tydlig: den allmänna sportsliga nivån i Allsvenskan måste upp.

”Varför nöjer vi oss?”

Samtidigt finns en helt annan sida av svensk fotboll.

Allsvenskan fortsätter att locka storpublik och Ekwall konstaterar att ligan har det bästa publiksnittet i Skandinavien.

AIK, Djurgården och Hammarby ligger exempelvis före de största danska publiklagen, medan även Malmö FF och IFK Göteborg lockar stora mängder supportrar.

Det är inte den delen Ekwall kritiserar.

Tvärtom beskriver han supporterkulturen och inramningen som något fantastiskt.

Men han ställer en betydligt jobbigare fråga:

Varför ska svensk fotboll nöja sig där?

Hans poäng är att det inte borde finnas någon motsättning mellan mäktiga tifon, fullsatta arenor och fotbollslag som är tillräckligt bra för att konkurrera internationellt.

Allsvenskan har lyckats bygga något som människor vill se.

Nu menar Ekwall att klubbarna måste ställa lika höga krav på det som faktiskt händer ute på planen.

Sverige har halkat efter ekonomiskt

Problemet riskerar dessutom att förstärka sig självt.

När norska och danska klubbar når Europaspelet kommer nya intäkter in. Framgångarna gör samtidigt spelarna mer attraktiva på transfermarknaden.

Ekwall pekar på att jämförbara spelare från den danska ligan i dag värderas betydligt högre än motsvarande spelare från Allsvenskan.

Skillnaden syns även i klubbarnas agerande.

I Sverige väcker det stor uppmärksamhet när Hammarby eller Djurgården köper spelare för 20, 30 eller 40 miljoner kronor.

I Danmark har klubbar som FC Köpenhamn och Midtjylland under lång tid kunnat göra affärer på ännu högre nivåer.

Även Norge har flyttat fram positionerna.

Det skapar en situation där svenska klubbar riskerar att hamna ännu längre efter om resultaten i Europa fortsätter utebli.

För de större allsvenska klubbarna kan skillnaden på sikt bli enorm – både sportsligt och ekonomiskt.

”Liga för gycklare”

Det är här Ekwalls kritik blir som hårdast.

Han menar att svensk fotboll blivit väldigt bra på att prata om publik, organisation, attraktionskraft och den allsvenska ”produkten”, samtidigt som resultaten inte håller samma nivå.

I krönikan jämför han situationen med en utsåld konsert där bandet spelar falskt.

Och när tifon och läktarkultur används som tröst efter svaga internationella resultat drar han resonemanget ytterligare ett steg.

Allsvenskan riskerar enligt Ekwall att framstå som en ”liga för gycklare” – där föreställningen runt planen blivit bättre än den på planen.

Frågan till ALLA allsvenska supportrar

Samtidigt går det knappast att bortse från varför så många älskar Allsvenskan.

Rivaliteterna, de stora bortaföljerna, tifona, den täta tabellen och känslan runt matcherna är en stor del av ligans identitet.

Men Ekwalls argument är att svensk fotboll borde vilja ha mer.

Att bättre fotboll inte behöver betyda sämre supporterkultur.

Att starkare klubbar inte behöver göra Allsvenskan mindre attraktiv.

Tvärtom borde den enorma publikbasen kunna vara en fördel när svenska klubbar försöker närma sig Danmark och Norge.

Och där landar den stora frågan:

Har Ekwall rätt? Har Allsvenskan blivit för nöjd med publikfesten – samtidigt som kvaliteten på planen halkat efter?